Annons:      

Start / Artiklar / Spelrecension: Bioshock Infinite

Spelrecension: Bioshock Infinite

Redan från start förstår jag att den tredje delen i Bioshock-serien inte kommer att göra mig besviken. Jag spelar som Booker Dewitt, en avdankad privatdetektiv, och året är 1912. Dewitt är på väg ut till en fyr, det regnar och stämningen är både mystisk och olycksbådande. Vår hjältes uppdrag är att hitta den unga kvinnan Elizabeth. Grafiken, ljudet, musiken och bakgrundsberättelsen är perfekt redan från start. Frågan jag självklart ställer mig är om Bioshock Infinite kan bli lika bra som Bioshock 1 och 2?

I Bioshock från 2007 bar resan ner under ytan, till undervattensstaden Rapture. Rapture var en instängd stad, där den klaustrofobiska känslan hela tiden var närvarande. I Infinite åker vi istället uppåt, till den svävande staden Columbia, där klaustrofobin är som bortblåst. Här känner vi oss istället lite väl fria och jag kan direkt uppleva att jag saknar den fantastiska miljön nere i Rapture.

Trots det blir jag överväldigad. Det är en mycket snygg miljö, välpolerad på alla sätt och precis som med undervattensstaden är det en utopisk dröm som målas upp. Skillnaden är att här har inte allt gått åt pipan – ännu.

I Columbia svävar små öar med kullerstenslagda gator och höga hus. Varje ö rör sig svagt upp och ner, vilket ger en mycket bra känsla för att vi faktiskt svävar. Öarna förbinds med rälsar som man kan åka på, med hjälp av en magnetisk krok. Det är dock ingen fullständigt fri, öppen värld, utan du kan endast röra dig inom vissa begränsade ytor och hela tiden tas du med framåt i berättelsen.

Bioshock bild 3bEn mörk baksida

Vad som från början verkar vara en väldigt fridfull plats, där alla invånare skrattar och har picknick eller bara flanerar runt på de solbelysta gatorna, ska snart visa sig ha en mörkare baksida. Det som ser ut att vara för perfekt för att vara sant är oftast också just för perfekt för att vara sant. Bakom kulisserna döljer sig en teokratisk sekt med en profet som vill styra över alla och som inte tolererar oliktänkande.
Vilket för din del som hjälte betyder att du måste börja slåss – och du slåss precis som i tidigare Bioshock-spel från underläge.

För att överleva har du tre egenskaper att hålla koll på; hälsa, sköld och salt. Hälsan är som i alla spel, du käkar mat och frukt, eller tar ett medicinpaket, för att öka på hälsan igen. Skölden får du efter ett tag i spelet och den består av ett magnetiskt fält som stoppar attacker. Salt är lite speciellt, det är bränslet du behöver för att använda dina magiska förmågor – så kallade Vigors.

Vigors är i princip samma sak som plasmiderna i de två tidigare spelen. Du kan skaffa dig nya Vigor-förmågor genom att dricka suspekta drycker. De flesta människor skulle tveka både en och två gånger inför att kolka i sig en självlysande dryck, men inte vår hjälte. Han ser på flaskan, mumlar lite och halsar sedan alltihop rätt av.

Känn dig som en kejs­are

De första förmågorna du får är kanske inte de mest användbara. Du kan påverka maskiner med den ena och med den andra kan du kasta brandbomber. Ditt salt försvinner dock snart efter ett par bomber och då måste du jaga rätt på nytt. Då blir det betydligt roligare senare, när du kan börja rycka åt dig fiender som står långt borta med hjälp av dina Vigors. Eller varför inte använda Shock Jockey, som får dig att känna dig som kejsaren i Star Wars när du skickar blixtar genom dina stackars fiender.

Men övernaturliga förmågor till trots är det bara vapen som gör att du kan överleva på sikt. Vapnen du får tillgång till efter hand blir bara bättre och bättre. Från att börja med en krok – som du också använder för att hoppa på rälsen som går fram och tillbaka i luften – skaffar du dig så småningom en pistol, maskingevär, raketgevär, hagelbössa och prickskyttegevär. Vapenarsenalen stoppar förstås inte där, det finns mängder av fler vapen och alla kan du uppgradera i de små affärer som finns utspridda i spelet.

Uppgraderar gör du genom att spendera pengar, som du hittar på vägen – och tänk på att inte rusa genom spelet. Det lönar sig ordentligt att leta runt och ta en titt på ställen som du inte vid första anblick tror kan innehålla något. Det finns riktigt gott om nyttiga prylar utspridda i spelet.

Du kan också uppgradera både din hälsa, sköld och salt – men bara en åt gången och bara när du hittar en så kallad ”infusion”-flaska. Vad du väljer att uppgradera påverkar sedan hur väl du kan överleva.

Bioshock bild 1bSpelet handlar om Elizabeth

Det tar ett bra tag innan man träffar på Elisabeth och det är först då jag känner att spelet börjar på riktigt. Elisabeth är en av de bästa följeslagare jag sett sedan Half Life 2. Hon känns som en riktig person, som interagerar med dig på ett egensinnigt sätt. Som tur är för dig kan hon dessutom förse dig med ammunition, hälsa och salt.

En riktigt bra egenskap hon har är att hon kan dyrka lås, med hjälp av dyrkar som du hittar längs vägen. Samla på dig så många du kan, för det finns en hel del lås och när hon låst upp dem hittar du ofta riktigt bra prylar.

Elizabeths möjligheter att hjälpa dig stoppar dock inte där. Spelet handlar väldigt mycket om hennes särskilda förmåga att kunna öppna så kallade revor i verkligheten, revor som leder till andra platser i parallella världar – eller som kan framkalla en låda med medicinpaket när du som mest behöver dem.

Ditt uppdrag att föra tillbaka Elizabeth blir dock inte lätt. När du väl har hittat henne har du långt kvar att spela och berättelsen utvecklas åt ett helt annat håll än vad du hade tänkt dig. Berättelsen i Bioshock är riktigt välutvecklad och den håller hög klass. Alla karaktärer du stöter på har djup och de känns flerdimensionella – alla har de sina egna agendor.

Fienderna du stöter på är varierade. Här finns inga storpappor – ”Big Daddies” – som i Bioshock, utan det närmaste du kan komma är den så kallade Handyman – en cyborgliknande figur som kan krossa dig som en fluga. På så vis är han rätt lik en storpappa, men jag gillade Big Daddies bättre.

Horder av korkade soldater och poliser finns det gott om, även om de inte är så korkade som i många andra spel. Här finns det faktiskt en bra AI, som ser till att kanonmaten inte bara springer rakt på dig. De försöker ta omvägar, överfalla dig bakifrån eller uppifrån spåren.
Inga av alla elakingar du stöter på är särskilt lätta att besegra. Det går definitivt inte att rusa rakt in i anstormningen av fiender och leka Rambo. Det krävs att du både sparar på ammunitionen – du kan helt enkelt inte bära med dig oändligt med kulor – och att du planerar dina anfall. Prickskyttegeväret är till stor hjälp och jag upptäckte att tillsammans med hagelbössan fick jag en bra kombination vapen.

Inget är lätt i Columbia

Bioshock Infinite är svårt, även på normalnivån. Dör du kommer du snabbt tillbaka, antingen genom att Elizabeth återupplevar dig eller genom att du får kliva genom en dörr – från andra sidan får man anta. Nackdelen är att du förlorar lite pengar och det är inte bara du själv som blir helad av att återvända – det gäller även dina fiender.

Det enda jag faktiskt stör mig på – och jag har upptäckt att det är alltfler spel på senare tid som har det här ofoget för sig – är att jag inte kan spara vart jag vill. Jag vill själv kunna bestämma när jag ska avsluta och vill spara, men här automatsparar spelet själv hela tiden och det är bara vid vissa platser som det sker. Det är en stor nackdel, som faktiskt är det enda som hindrar spelet från att nå full pott.

toppenAtt Irrational Games och 2K Marin haft en tuff uppgift när de skulle förvalta arvet från Bioshock 1 och 2 är det ingen tvekan om. Båda de tidigare delarna hade fördelen av den unika miljön i Rapture, men det är fullt förståeligt att den tredje delen inte skulle utspelas i en likadan miljö – det hade vi spelare kunnat tröttna på även om jag trots allt längtar tillbaka till undervattensstaden. Efter att ha tillbringat åtskilliga timmar i Columbias betydligt mer upplyftande miljö måste jag säga att speltillverkarna har lyckats. Bioshock Infinite är ett mycket bra spel som lyckats med allt – utom möjligheten att spara när jag vill.

Se en video av spelet här:

banner.sof

 

 

Om Carling

Carling
Magnus Carling frilansar som skribent och har sitt fokus inom IT-branschen - som han arbetat inom sedan mitten av nittiotalet. När han inte skriver eller arbetar ägnar han sig åt sin familj, vänner och grillandet.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: